söndag 30 december 2012

Hur mår du?

Den frågan har jag fått en del sista månaderna.. Och ja, hur mår jag egentligen?? Jättesvårt att förklara, men nä jag mår inte bra, fast mycket bättre nu än för några veckor sedan.. Ja men hur mår jag då.. Skall försöka förklara.. 
Jag var alltså på väg in i en utbrändhet som berodde bl.a på jobbet som sedan på verkar även allt annat i mitt liv.. Och så klart har det, och gör än, påverkat familjen..
Så här känns det inom mig... Jag har en stor orosklump i magen, rastlös, blir ledsen och nedstämd utan förvarning, sover inte om nätterna, klarar inte att ta mig för något, glömmer saker jag skall göra, får små panikkänslor och då framförallt när jag tex är och handlar eller har mycket folk omkring mig, får småångest, i huvudet är det ett fyrverkerier av tankar som jag inte kan tänka klart, jag kan liksom inte fokusera och koncentrera mig.. Ja så här känns det inom mig på ett ungefär, ibland värre men för det mesta mycket bättre numera, men helt okej och som vanligt är jag inte än men på riktigt god väg..
Jag har varit i samtal med en beteendevetare som var kanon att prata med och så har jag varit i kontakt med en läkare.. Båda dessa kom med samma uppmaning till mig, gör det du tycker är roligt och tänk mycket på dig själv.. Jag försöker verkligen ta den uppmaningen på allvar.. Fotografering är ju det roligaste jag kan komma på så det har blivit en del av den varan..
Läkaren sa också "ta dig många långpromenader och rensa ut de tankar du inte behöver", och ja, det håller jag på att försöka med också.. Jag vet ju att promenader är rensande men så är det det här med att ta sig för, men jag har kommit ut på en del promenader nu, senast idag tillsammans med kameran..
En sak har jag lärt mig av detta och det är att jag ALDRIG någonsin mer skall döma folk.. Jag liksom många andra har ju ibland tänkt "varför är han/hon sjukskriven som kan och orkar göra både det och det" typ.. De som inte känner mig ser inte hur jag mår, de ser en person som är ute och går, ser glad ut när jag är ute och pratar på som vanligt, då är det svårt att förstå.. Men döm inte innan ni vet orsaken till varför personen går hemma, det finns oftast en stor anledning..
Mitt största stöd här hemma är så klart Patrick, men jag tror inte han heller förstår riktigt, men jag är glad att han orkat förbi den värsta tiden nu tillsammans med mig, nu kan det bara bli bättre..
Jag är skitdålig på att prata och tala om hur jag mår så det är verkligen inte lätt för Patrick.. Men Du skall veta att jag är glad att du finns kvar.. Älskar dig!!!

Nästa inlägg skall bli roligare.. I promise!!!
Gott Nytt År på er alla om vi inte syns i morgon..


15 kommentarer:

ETT RÖTT MONOGRAM sa...

Det var modigt Maria att skriva och berätta, ofta när man får frågan hur mår du blir svaret, ok eller bra. Lycka att du har din Patrik, och att det känns bättre nu. Önskar dig ett fint
nytt år och att du får må bra.
Kramar
AnnaMaria

Lövbacka sa...

Fint att du berättar och precis som du säger förstår man inte riktigt det här förrän man själv varit i det.... Men du vet väl att det är A-människor som hamnar i det här - de som vill och försöker hinna med allt och alla :)!!! Hoppas du hittar ditt sätt att må bättre - och det blir bättre! Fina sambon är guld värd! Må så gott och det kommer ett nytt år nu :) Kram Pernilla

Margot sa...

Härligt att höra att du är på väg åt rätt håll, var rädd om dig! Så lätt att man drar på sig alldeles för mycket och då säger kroppen stopp till slut! Jag har försökt skära ner så mycket som möjligt på det som inte är absolut nödvändigt för att det inte ska bli för mycket! Härligt att du har fint stöd i din Patrick, det är verkligen guld värt! Hoppas du blir helt bra och får ett underbart, fint, Gott Nytt År!
Kram Margot

Hanna sa...

En stor kram till dig!
Det är så enkelt att döma andra, men man vet ingenting om varför saker ser ut på ett visst sätt, men det finns alltid en förklaring.
Ta hand om dig!

Ett gott nytt år!
Önskar jag dig
Kram
Hanna

Hanna sa...

Vad jobbigt det låter. Hoppas det snart vänder!

Anonym sa...

Hej Mia!
Jag har varit där du är så jag vet vad du går igenom. Det kan bara bli bättre. Kan rekommendera KBT. Gott Nytt År!
Kram

Nina sa...

Mycket fint skrivet. Tror det är så viktigt att man pratar om det. Jag ska inte jämföra med mig, men jag tror ändå att det är vanligt att man känner sig ensam, och att det inte är riktigt ok att inte vara tipptopp jämt.. Och jag tror att både hos dig och mig så hjälper en positiv grund oss att fortare må bra igen.

Jag hade behövt en "foto-prommis-kompis" så synd vi inte bor närmare varandra. Ja, det tycker iaf jag.. ;)

Kram Nina!

Källeboda lantliv sa...

Stackars dig gumman ! Vet precis hur du mår .. Jag har varit är två ggr .. Ett rent helvete .. Det påverkar hela familjen å livet ..men man ska tänka på sig själv just i detta läget .. Det tar tid att klättra upp på stegen .. Ett steg i taget .. Avslappning, samtal, läkarbesök , sjukskrivning . Mm..men du måste ge det tid .. Tar minst ett år .. Jag har erfarenhet .. Har precis varit sjukskriven . Var rädd om dig ! Kram jenette

Pia sa...

Fina Mia,
jag vet precis vad det är Du går igenom. Det senaste halvåret har jag mått precis som Du beskriver. Själv har jag valt att vara tyst om det på min blogg, men har pratat desto mera med nära och kära och underbara vänner.
Är på väg tillbaka, men det tar tid. Tre steg fram och två steg bak.. så jäkta inte utan lyssna in Din själ.

Varma kramar!

PS. Ser återigen sådana likheter mellan oss som Du tidigare påtalat. Synd att Du finn på så långt avstånd! DS.

Vitt hus med svarta knutar sa...

Jag vet vad du går igenom och det är svårt att förstå för omgivningen. Ett brutet ben är lättare att förstå, men det där jobbiga inom en syns ju inte på utsidan och kan vara väldans svårt att beskriva. Jag tycker ändå att du har beskrivit känslorna och tankarna på ett bra sätt. Skönt också att höra att du känner att det går åt rätt håll och att du tagit hjälp av proffs. Var rädd om dig och jag önskar dig ett gott slut på det här året och ett riktigt Gott Nytt År!
Kram,
Regina

Josefin -Happy DAys- sa...

Bra att du delar med dig, livet är tufft ibland, jag har själv haft jobbiga svackor och känner så väl igen mig i det du skriver. Men en massa styrekkramar och peppningar till dig från mig, hoppas du får ett gott nytt år!

Birgitta sa...

Så bra att du fått så goda råd av de du vänt dig till! När jag var till en beteendevetare sa hon till mig: Nu får du inte flytta, inte ta ut skilsmässa eller byta jobb förrän du är förbi det här. Man tror oftast att det är dessa tre saker som är fel, när man mår dålihgt, men det är inte så säkert. Jag har inte gjort något av det för i mitt fall var det andra saker som gjorde att jag mådde dåligt.
För dig kan det se annorlunda ut, men rådet att vänta lite med beslut är nog klokt i alla fall.
Det tar lite tid att hitta fram till sig själv igen, men sedan blir det så mycket bättre!
Kram och Gott Nytt År!
Birgitta

Viola sa...

DÅ hoppas vi på 2013 att det nu vänder och att du får må bra, nyårskram från VIOLAN

Vår sekelskiftes-dröm sa...

Hej!
Ibland kan det bara bli för mycket av allt.
Ta hand om dig själv och försök att göra det du tycker är roligt om du orkar och tänk på dig själv.
Jag önskar dig ett riktigt gott nytt år.
Kram Anette

Anna-Karin sa...

Å Mia, jag känner så igen mig i din beskrivning och som så många andra sagt: Låt det ta tid, gör det som du mår bra av, ligg kvar i sängen hela dagen och bry dig inte vad folk ska tänka. Jag vet att jag låg i sängen och grät i en vecka, oförmögen att ta mig upp. Försök ta bort alla "måsten" du inte mår bra av, fokusera på det som gör dig glad och ta det lugnt! Rensa i din vänkrets om där finns energitjuvar, (jag "gjorde slut" med några vänner jag inte mådde bra med att umgås med)sätt ner foten i familjen och tala om hur DU känner.
Låt 2013 bli året du kommer tillbaka. Du kommer att komma ut starkare på andra sidan, men låt det ta sin tid.
Kramar

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Bloggintresserade