Ego?

Just nu finns det en oro som äter upp mig innifrån.. En ångestfylld känsla mot något jag verkligen ville skulle fungera, något jag har försökt att kämpa emot.. Men nu fungerar det inte längre, jag måste ta mitt mående på största allvar och göra något åt min situation.. Jag är nu ett litet kort steg på väg mot rätt väg, med hjälp av både mig själv och andra.. Ett steg jag tog idag efter att ha insett att jag snart åker ner i botten om jag inte gör något åt det.. Så nu är det dags att ta steget upp igen..
Men det steget ger mig också skuldkänslor... Skuldkänslor för att jag sårar människor, för att de inte skall förstå min situation.. För att de inte skall förstå att jag verkligen ville och försökte.. 
Mycket nu som gör att jag inte mår bra..
MEN... Jag är övertygad om att detta kommer att vända till något positivt, men det är en bit dit att gå igenom..

Som om det inte var nog med mitt psykiska mående så har jag en rygg med som håller på att gå av på mitten, kan knappt resa mig från sittandes, men det går väl över hoppas jag..
Men allt är ju inte bara svart i min värld just nu även om mycket är det.. 
Idag kom min fina vän, Katta och hennes lille son på besök.. Det behövde jag och jag tror även hon.. Den fina tulpanbuketten fick jag av dem..

Nu skall ni slippa mina deppinlägg och det skall bli lite roligare på bloggen framöver.. Men ibland behöver man skriva av sig..
Ha en fin onsdagskväll..