tisdag 23 juni 2009

Vänner.. Hmmm...

Ja idag blir nog inte bloggen så rolig.. Jag gick in på Facebook innan idag, ett ställe som jag kan tycka vara ganska kul att sitta och titta runt på.. Men idag när jag läste de flesta statusar så kände jag mig plötsligt så himla ensam.. Där var statusar med de som skulle med vänner och bada/sola, de som hade eller skulle med vänner och fika, de som skulle promenera med en vän osv.. Jag började fundera, vad har jag för vänner, vilken/vilka skulle jag kunna ringa och fråga om de bara vill gå en promenad eller bara komma hit och fika.. När jag började tänka så kändes det som att det inte fanns någon jag skulle kunna göra så med.. Att jag inte har några nära vänner, och då menar jag tjejkompisar som man bara kan sitta och prata skit med.. Parvänner har vi några stycken men jag umgås inte med bara tjejerna där, det har aldrig blivit så, och det är inte så ofta vi umgås som par heller för den delen..

Jag har ju en väldigt bra vän men vi träffas nästan aldrig längre vilket känns lite tråkigt.. Händer det något så vet vi var vi har varandra men ibland vill man ha lite mer.. Jag vet ju att ett problem är mina jobbartider.. Jobbar man varannan helg och sover på dagarna då man jobbat så blir det inte mycket umgänge men det var så här även när jag jobbade dagtid.. Och jobbet ja.. Visst där jobbar några härliga tjejer men jag är lite skeptisk till att umgås mycket med jobbarkompisar när man jobbar på ett sånt litet ställe.. Jag har varit med om när det gått käpprätt åt h-vete just för att två varit superkompisar även utanför jobbet, sen händer ngt och det funkar inte att jobba, det tär på en hel grupp och vi är inte så många på min arbetsplats.. Visst skulle jag kunna gå hem till nån och fika ibland och det händer ju, förra veckan var jag hos en jobbarkompis och nästa vecka kommer en annan hem till mig för att fika, gå husesyn och jag skall få kela med bebis.. Men det här med att umgås ofta och mycket med någon från arbetsgruppen det vill jag inte och ofta funkar det inte på längre sikt.. Hade man varit en arbetsplats med massor av folk då hade det varit annat och just för att jag sett några exempel i mina dagar då det gått alldeles snett efter ett tag så vill jag inte.. Visst finns det exempel där det funkar men tyvärr allt för ofta så funkar det inte efter en tid..

Och visst har jag världens bästa vän i min sambo men ibland vill man ha lite tjejsnack.. En kompis att bara dra hem till ibland, eller promenera med eller ja ni vet..

Så lite smådeppig blev jag idag och inte bara av detta utan med tanken som kom med detta att jag faktiskt inte trivs med mig själv.. Trivs inte med hur jag ser ut.. Jag tycker själv att jag jobbar hårt för att jag skall tycka om mig själv med att träna och försöka äta rätt men ibland går det bara inte.. När jag tänker tillbaka så minns jag inte när jag tyckte om mig själv, det är många år sedan den känslan infann sig hos mig.. och när man inte tycker om sig själv så är det ju svårt för andra att tycka om mig..

Jag som en gång i tiden var den glada spralliga tjejen.. Vart tog hon vägen??

Ja ja.. Jag får försöka leta efter mig själv och sluta tänka så mycket.. En dag blir det nog bra med allt.. Jag har ju något att se fram emot iaf och det är att nästa vecka skall vi åka till Tyskland över helgen och det med ett par kompisar, ja parvänner då, vi umgås aldrig var för sig.. Men kul skall det bli iaf..

Igår så var det Jazzmusik på en flotte nere vid Halens badplats så jag, sambon och hans flickor tog och traskade dit.. Inte min musik kanske men ganska trevligt och rätt mycket folk som letat sig dit.. Och en massa knott hade också hittat dit men jag hade tur, de drog sig bara till de som hade tagit myggmedel och det hade inte jag ;-)



Nu skall jag ut och slänga mig i underbara solen och se om man kanske kan få lite färg på sin bleka feta kropp.. Jag borde städa här och jag borde hålla på i trädgården men just nu skiter jag fullständigt i det.. Kommer väl andra dagar till det..
Hoppas ni alla har en lika underbart vacker solig dag i dag som jag har, det piggar ju upp lite iaf..
Ha nu en bra dag..
Kramar
Mia

11 kommentarer:

nettan sa...

Hej Vännen.. lite vemodig i dag??
men ack så väl jag känner igen mig...
samma problem med sovande och jobb.. vikt ..
välmående..
ens vänner man växer i från...
ibland känner man sig ensam..
man får vara lite deppig ..
livet är en prövning...
men jag gillar dig och det jag läst och sett...
sköt om dig.. solen skiner ..skit i alla måsten njut....
kram N

Patricia sa...

Nog känner jag igen det du skriver...
När x-et och jag separerade försvann plötsligt par-tjejkompisarna och vi har inte hittat tillbaks till varandra.

Sen blev det en massa nya singel-tjejkompisar som jag i stort sett tappat kontakten med sen jag slutade vara singel.

Livet förändras hela tiden, och ibland även vännerna, men jag har faktiskt några riktigt nära vänner som jag vet finns där. Vissa har man vuxit ifrån och andra inte.

Jag brukar säga att jag har väldigt många tjejkompisar men bara ett fåtal riktigt nära tjejvänner... =)

Stor muntra upp dig kram!
Kram Patricia

Anonym sa...

Hittade din blogg via min svägerskas blogg. Jag har inte heller många "tjejkompisar" de jag hade som yngre, vi har växt ifrån varandra, däremot har jag min underbara svägerska som är min bästa vän, henne pratar jag med om allt, lassar ur mig och lyssnar på henne när hon behöver det. Vi har den mesta kontakten via mailen trots att vi bor nära varandra.


Du har nog många vänner via din blogg gissar jag som du också kan ventilera tankar med. Jag har funderat ofta och själv känt mig vemodig ibland över att inte ha tjejkompisar som jag umgås med nära, men jag tror att det många gånger är själv valt åtminstone för mig, jag har fullt upp med familj och barn, och jag "orkar" inte riktigt umgås även om det kanske är det jag borde. Men jag har stort behov av ensamhet också.

Se dig omkring du har kanske din vän närmare än du tror.

Kram A

hemma hos lilla mej sa...

Jag håller med dej att det skulle vara så skoj att ha en riktig tjejkompis som man har det skoj med och trivs att vara med.Har haft massa vänner men tyvärr prata dom bakom ryggen massa skit när jag inte var med så då fick det vara.För jag hatar lögner och osanningar raka rör ska det vara.Umgås med några få men dom jobbar så det blir inte ofta.Jag är ju hemma på dagarna och är sjukskriven .När dom kommer hem då är det ju familjen som gäller.Var bor du ?Ha en skön dag kramiz ~~~~RITA~~~~~.

nettan sa...

KAN INTE HITTA DIG PÅ FACEBOOK...
NETTAN OLSSON...OM DU VILL ADDA MIG... KRAMIS..

LOPPISLIV sa...

Hejsan! Ja det där med vänner är inte alltid lätt, men jag tror inte det handlar om jobb eller privat för om man hittar en som man trivs med så funkar båda delarna. Man träffar nya människor hela livet. Du har rätt att det är lite karma över det med att släppa in nya människor i sitt liv. Men du ska se att helt plötsligt har du den där väninnan du kan ringa upp närsom du behöver :-) Förresten poletten ramlade ner...du är ju Mickes syrra :-) hihi och som jag funderat över detta...Visst köpte du en järnsäng från mig för länge sedan?? Ha en fin dag. Kraam Paula

Vitt o Vältummat sa...

Trist att du känner det så. Jag tycker du ska ringa din väninna, hon som du bara träffar ibland och föreslå en fika. Hon blir säkert jätteglad!
Kram Åsa

MO sa...

Ja, det där med facebook har jag inte fattat än...o skulle jag gå med (som brorsan tjatar om) så skulle nog min vänlista se ganska tam ut den med....Min allra bästa vän är såklart (förutom maken då) min syster, det är verkligen tacksamt att ha en syster i nära ålder o som man kan ha så mycket glädje av. Sen är vi ju så otroligt olika som människor, så att ringa henne för en promenad är inte alltid så lätt att få till...ja o sen är vi på olika stadier i livet just nu iom att hon har småbarn....Men annars har jag ett par riktigt bra vänner som jag vet att jag kan ringa när det kniper sig. Vi träffas inte så ofta, men vi vet vart vi har varandra. Peppar varandra o försöker träna ihop...osv. Du får väl ringa mig om du vill gå på en promenad ;)
Annars...sluta jämföra dig med andra o deras enorma umgänge (ja min bästa väns umgänge är gigantiskt, men jag blir faktiskt trött när jag hör om alla fester o träffar o måste, nej jag trivs enormt bra hemma med familjen...trist, ja kanske men jag klagar inte)..Jag vet inte om man blir lyckligare av en massa vänner, men visst någon att prata tjejsnack med är ju alltid kul....
Sen måste jag bara säga att du visst inte är blekfet....jag menar vilka långa slanka ben du har...annnat än mina stabbiga, fast de tar mig långt ska du veta...hihi, tänk positivt, du har en fin sambo o fina barn....o solen är ju här, kramar på dig

Uttan sa...

Jag är med i facebook men skrev bara i början.Jag Bloggar hellre där har jag fått många nya vänner t.ex Du.
Jag har flyttat och gift om mej och mina väninnor som jag haft vet jag bara är att ringa men det blit liksom aldrig av .Det är ju betydligt lättare om man bor på samma ort.
Visst är det väl oftast så att det blir aldrig av....
Det blev ingen cykeltur jag börjar bli förkyld.
Nu hoppas vi på en solig dag i morgon.
Sköt om dej!
Kramar!

Pia sa...

I livet vindlingar förändras också vänskapen... till vänner man hade... vänner man har och vänner man kommer att få.

Jag tror att vi alla känner som Du emellanåt och det känns tungt när man sitter där och deppar... men Du är ju en glad och positiv tjej så jag hoppas att det snabbt går över.

Att inte vara nöjd med sig själv kan verkligen dra ner en i skoskaften och det är inte speciellt roligt... jag vet. Jobba med Dig själv och tänk positiva tankar så kommer Du att lyckas.

Stor pepp-kram,
Pia

japp sa...

Heij Mia.. känner så väl igen dina tankar.. tror vi är några stycken som sitter i samma sits. känns inte alltid så skoj.. men jag försöker sluta tänka på det, för jag trycker bara ner mej själv.
De där me parvänner.. det blir ju ofta så.. här är de så me. Vi är t ex bästa vänner me guubens arb.kompis å hans fru/familj.. har umgåtts i snart 22/23 år.. vi umgås inte var för sig, utan i par. Jag/vi trivs me dom, å allt är bra såå..sen finns de såklart andra kompisar, man träffar ibland, lite sporadiskt, men ändå kompisar.. men visst, man saknar de där med egen kompis. Men jag vet inte, jag e kanske ingen sån som MÅSTE ha en "tjejkompis".. nära bekanta kan kanske räcka för mej.. för jag vet å kan förstå att de kan ställa till me h-vete, som du säger, på en arb.plats om man blandar nära vänner å jobb... funkar inte i längden..tror jag.

Hoppas du finner en vän du kan ha nära å dela allt annat me, som du INTE bara delar me din kära make..för visst.. det är ju livskamraten, men även han har säkert behov av att ha en egen kompis.. de har vi nog alla tror jag.

Usch, nu surrar jag på, skulle kanske mailat dej istället, sorry. Hoppas du kommer över dina depp-tankar, men jag vet hur trista dom är... jag skickar dej massor me peppiga-kramar istället å hoppas kunna vara din bloggvän iaf. kram på dej Mia, å tack för din gooa kommentar.. kram Helén.

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Bloggintresserade